En månad efter boken har släppts dyker de upp i mina flöden på sociala medier. Bilder på boken med glada utrop och feedback som gör att jag förstår att boken har en plats att fylla. I mitt arbete som skolbibliotekarie har jag ständigt uppfunnit hjulet i en skön kombination av andra kompetenta skolbibliotekariers metoder och verktyg. För det är det man måste göra – använda befintligt material och kombinera med det som fungerar för ens elever och lärare. Strukturerna för att organisera för en hållbar skolbiblioteksutveckling har jag också slipat fram under åren, tydligare för varje arbetsplats.
Idag fick jag återigen belägg för det som jag själv så tydligt upplevt, läst om och betonar i boken. Om skolbiblioteket inte är en del av skolans angelägenhet är det inte viktigt för skolans verksamhet. Om inte skolbibliotekets verksamhet på riktigt har en självklar plats i utvecklingsarbetet är det inte angeläget för skolan. Och har det ingen angelägenhet är det enkelt att plocka bort. Oavsett vad skollag och läroplanens skrivningar säger.
Jag blir bekymrad över de kommuner och skolor som nu avvecklar och plockar bort skolbibliotekarietjänster. I januari-februari kommer delbetänkandet i utredningen Stärkta skolbibliotek och läromedel. Hur kommer dessa kommuner och skolor ta sig an de nya skrivningar som med all tydlighet kommer?
Maria Schedvin 