Jag är mamma. Jag är också bibliotekarie. Jag anser mig själv vara en framgångsrik läsfrämjare som många gånger lyckats skapa läsupplevelser för elever genom att se eleverna som läsare, även de som inte själva sett sig som det.
Jag har stångat mig blodig för att hitta rätt bok till rätt låntagare, testläst böcker tillsammans med elever, bokpratat och bokpratat. Visat framsidor och baksidor, klämt och öppnat hundratals böcker för att visa textmängd. Och läst. Läst och läst och läst. För att kunna matcha rätt bok med rätt elev. Och läst har jag ju alltid gjort. Fanns inte Roblox och Tiktok och YouTube när jag var liten. Hade det funnits när jag var liten hade jag säkert försjunkit i det istället. Men nu fanns det inte.
Och det mina barn gör i Roblox och Tiktok och YouTube? De leker. De spelar. De läser. Och de gör det tillsammans. På svenska och engelska. De övar sina multimodala förmågor som jag aldrig ens hade kunnat drömma om att ha i deras ålder. De är fenomenala på engelska.
Som mamma har jag omgett mina barn med böcker från innan de föddes. Köpt nytt, begagnat och lånat på biblioteket. Läst från dag ett. Högläst, skrattat och fnissat och ”bara en sida till”. De älskar fortfarande när vi läser högt tillsammans. De har ett utvecklat ordförråd. De har böcker i sina rum. Mina barn har haft lätt för sig att lära sig läsa.
Ändå. Det är inte lätt att få dem att läsa. Att själva ta upp en bok och stanna i den världen en stund. Om inte jag, som matat dem med böcker, högläst och har en god koll på bokutgivningen kan få dem att lustfyllt öppna en bok av egen fri vilja, hur gör andra föräldrar?
Hur gör vi? Hur skapar vi de bästa förutsättningar för läsning? Hur ser vi på vad läsning är? Det finns inga enkla svar på komplexa frågor.
Det var inte bättre förr. Det var annorlunda. Därför behöver vi tänka annorlunda. Jag tänker läsning som social hävstång. Läsning som lustfylld. Läsning för alla. Och att varenda barn förtjänar ett skolbibliotek och en skolbibliotekarie som aldrig ger upp om elevernas läsning.
Maria Schedvin 